Det första ”riktiga” uppdraget vi dansare fick var att vara statister i dåvarande tvåornas dansproduktion. Det allra första uppdraget var att vara statister i spökvandringen men detta var frivilligt så det var inte så många dansare ur ettan som var med.

Dansproduktionen 2009 hette Unknown och handlade om en död tjej som kunde se levande. Hennes kompisar trodde inte på detta och på grund av detta blev hon utstött. Som ettor spelade vi att vi gick in i ett spökhus. Vi var jätterädda och sen dansade vi två danser.

Som etta är det mycket väntan när man bara är statist. Innan det är premiär är det såklart mycket förarbete. För oss ettor var det en hel helg mer rep som gällde + flera kvällar.

Vad gäller kläder och smink så bestämde tvåorna åt oss. Vi hade en ordentlig sminkgenomgång för att vi sedan skulle kunna sminka oss själva och inte behöva fråga. 

Tanken med att ta med dansettorna i tvåornas produktion är att ettorna verkligen ska se vilket allvar det är i produktionerna. Hur mycket tid man måste lägga ner och så vidare. Det är också när man är med som statist som man börjar längta extra mycket till när man själv får genomföra en hel produktion.

The Bar

Nu sitter jag här med vårens första solstrålar som värmer mitt ansikte. Det bländande ljuset och värmen får mig att tänka tillbaka på förra året. Sådär i slutet av november, början av december. Jag ler vid minnet av det starka scenljuset i skolan aula, eller ja vår aula, för det är estetprogrammet som äger den och vi är ju estetprogrammet. Där finns fresneller, par-kannor, ljusväxlare och rörliga lampor. Tillsammans med många fler lampor, rökmaskiner och effektlampor skapas känslor och miljöer till våra produktioner. Men det finns en speciell produktion jag tänker på denna soliga dag. Den heter The Bar och är dansproduktionen jag och mina danskompisar satte upp innan jul förra året.

Redan innan påsk förra året började vi arbetet. Först gällde det att hitta en grov-handling och vi kom ganska snabbt överrens om att föreställningen skulle utspela sig på en bar och att den röda tråden skulle följa bartendern som blev kär i en av besökarna. För att föra handlingen framåt lät vi människor med olika karaktärer komma in på baren. Vi delade in oss i tre grupper och började göra danser till varsin karaktär. I första omgången fick några stressade affärskvinnor, ett gäng rosa och mobilberoende fjortisar och en grupp käcka cheerleaders danser. I andra omgången var det en blivande brud med följe på möhippa, de stenhårdaste rockarna i stan och raggare som skulle gestaltas i danser. Men saker förändras och i slutändan blev cheerleader-tjejerna stela gamlingar och raggarnas dans blev en dans som visade bartenderns känslor.

Parallellt med detta delades vi också in i arbetsgrupper; manus, scenografi, ljus+ljud+multimedia, smink+kostym och marknadsföring.

I början kändes det avlägset men tiden går fort när man har roligt och efter sommarlovet fick manusgruppen ligga i för att få klart manuset. En del förändringar och förbättringar i grundidén gjordes och så var det höstlov. Sen drog det igång på allvar. Kläder skulle sys, sminkningar skulle bestämmas och läras ut, ljus skulle riktas och musiken klippas, affischer tryckas, tidningar kontaktas och scenen skulle förvandlas till en bar. Samtidigt skulle fler danser koreografers och läras in, dans-ettorna skulle lära sig sina danser och John och Johan som går teater inriktningen och skulle hjälpa oss genom att spela de båda bartendrarna skulle lära sig sina repliker.

Repetitionerna drog igång på allvar och vi körde genomdrag efter genomdrag. Så kom premiären och vi skulle visa vad vi gick för inför publik. Och vi gick för mycket. Det är en viss känsla att få applåder och beröm när man vet att det här har vi gjort, det är har vi kämpat för, och vi har lyckats. Totalt 9 föreställningar gjorde vi, varav två var för allmänheten. Det kan låta mycket men det tog slut alldeles för fort. Alldeles för snart stod vi där på scenen med blommor i händerna och tackade för applåderna efter vår sista föreställning. Känslan jag hade då har jag sparat och ibland längtar jag tillbaka till. Men jag vet att om inte ens ett år, kommer vi stå där på scenen igen, hela klassen.

Jag kan hålla med om att detta låter som en osannolik solskenshistoria, och kanske det är det till viss del. För tröttheten och fallgroparna fanns ju. Men vi stöttade varandra och jag är väl som människor i mest. Även jag glömmer det jobbiga och kvar finns minnena jag aldrig vill glömma. Som adrenalinkicken, värmen, ljuset, samhörigheten, närvaron just där och då, och lyckan efter en väl genomförd föreställning. Lyckan som får en att vilja hoppa och göra allt om och om igen.

Vi har helt glömt bort att berätta att ettorna fick sina roller till Borggårdsfesten i fredags! Alla tvåor var minst lika spända som de! Nu ska vi verkligen sätta igång med fadderverksamheten, svara på frågor och vara allmänt stöd till våra madhjälpare - för det blir ingen borggårdsfest om inte ettorna är med! 
 

När vi först kom hit fanns ingenting som hette Borggårdsfesten. Det hittade vår teaterlärare Juha på tidigt på våren, men det var något han hade klurat på länge.
Konceptet går alltså ut på, att det är ett slags 20-tals tivoli ute på borggården (på skolan finns en liten "park" där man kan vistas, som är helt "omringad" av skolans väggar). Där fick vi ettor vara och spela de karaktärer som fanns på ett tivoli förr i tiden. Skäggiga damen, starke Adolf, mimare, fakirer, en spådam, uncle Sam och mycket mer. Tvåornas dansare uppträdde lite stepp och cancan ute på en scen vi byggt upp, och där uppträdde även en clown och en trollkarl. Där ute får alltså publiken vistas i en timma, handla snacks, träffa de olika karaktärerna och hålla på med trekamp. Efter de går de in i aulan där tvårona har sin barnteater. 
Två pass under två dagar körde vi, och det var en succé från start. Som tur var så var det varmt och skönt ute, så att det var trevligt att vistas bland oss på borggården. 

Eftersom det var första gången detta någonsin gjordes så var det mycket förberedelser och många kvällar man folk stannade kvar efter skolan för att hjälpa till att bygga, måla eller sätta upp saker. Vissa var mer ambitiösa än andra.
Marknadsföring gjorde vi också - vi fick åka/gå ut till ett ställe som heter Brunnsbo och dela ut flyers och bara "visa oss" för att folk ska få ett hum om vad det är vi knasbollar på estet gör egentligen. Sedan var det Götelördagen där man gick i en parad och delade ut flyers - men dit kom tyvärr bara två från vår klass. Väldigt pinsamt... 

Men som sagt, det blev en succé tillslut med flera hundra besökar - väldigt bra för att vara första året. 
Detta året kommer de nya ettorna att få ta över våra karaktärer och vi kommer finnas där som "faddrar" och komma med tips och tricks vad man kan tänka på. Vad som gick hem, vad man kunde gjort bättre och så.   

Detta var också något som var väldigt roligt och vi ettor fick lite "egen" publik - inte som spökvandringen då vi var statister.

Det första "uppdrag" som man som etta får, är att vara statist i Spökvandringen. Det är mest för teatrarna, men just detta året behövdes det mycket folk och dansarna fick också vara med.
Spökvandringen är ett femonen här i Skara som bara växer sig större och större för varje år. Det har blivit lite av en tradition att gå där i gyttjan. 
För lerigt blir det. 3000 människor går samma runda två kvällar i rad. Och inte nog med att det är geggigt, kallt är det också, eftersom det är i slutet av oktober/ början av november. 

Men det var verkligen hur roligt som helst. Vi fick verkligen känna på en av de saker estetiska programmet verkligen handlar om - att vara en ensemble och göra produktioner. 
Vi fick sminklektion av tvåorna, de hade också valt ut våra kläder (mer av tvåornas arbete kan ni läsa om vår egen spökvandring!).

Själva handligen var att man som publik kom in och skulle bli vaccinerade mot ett virus. Folk som fick sprutan blev zombies så vissa som blivit smittade av viruset ville ha vaccin, andra förstod att något inte stod rätt till.
I "spökhuset" blev guiden/forskaren skjuten och man får följa med en ny guide som är en slags motståndare mot vaccinet. Hos en vampyr kunde man få botemedel men hon katstade bort det. I slutscenen förvandlas också guiden till en zombie och man blir tillsist räddad av en annan motståndsman.

De flesta av oss fick vara zombies som skämde publiken på sista stationen, tre stycken fick spela "sjuka", en en av oss en smittad son, en var zombien som bet guiden och en var en forskare. 
Vi tyckte väl det var ganska så jobbigt, det är väldigt utmattande faktiskt - både fysiskt och psykiskt - men det var verkligen värt det! 
Något som vi också hade det här året var en zombiewalk - där man då går genom Skara, i karaktär förstås, och delar ut flyers, eller bara skräms. Vi gick tex genom Ica munken och runt på gator och torg. 









 

Idag har vi jobbat med att finslipa och fixa det allra sista i sminkningarna och deras beskrivningar känns så otroligt bra att snart faktiskt kunna provsminka dem också!
De följande dagarna kommer vi nog inventera hur mycket smink vi har kvar efter våra underbara 3:ors slutproduktion. Kan knappt bärga mig tills jag får se sminkningarna på alla människor också!

När du har sökt till det estetiska programmet så får du ett brev hemskickat där du blir kallad till ett intagningsprov. Då får du vara med på en teater- eller danslektion, se och delta i verksamheten och så bjuder vi på en och annan överraskning.

Vill du läsa språk t ex, eller kanske matte 3? Vill du ha extra hjälp med något ämne? Om du kan låta oss veta redan nu så kan vi börja planera så att allt är färdigt för dig när du börjar till hösten.

Det här är en möjlighet för dig att träffa dina blivande klasskompisar, och att möta elever som redan går på programmet så att du kan ställa frågor och skaffa dig en bild av hur det är att gå här.

Dessutom har du möjlighet att skaffa dig upp till 160 poäng extra till dina betyg och alltså öka dina chanser att komma in!

Den här dagen är till för dig!

Våran klass var från början 42 stycken. Det året vi sökte in valde dom att ta in fler sökande, andra år har det varit klasser med ca 30 stycken. Under tidens gång har sex tyvärr valt att hoppa av så nu är vi 36 i klassen, och vi bor utspritt i hela Skaraborg. I en estetklass på katedral är man blandade dansare och teatrare då vi är 22 teatrare och 14 dansare. Sju av teatrarna är killar, och det är många jämfört med andra estetklasser. Bra tycker vi, för då är det lättare att hitta bra karaktärer.
Eftersom vi är ganska många har vi inte alltid helklasss vilket är lite tråkigt och dessutom finns det många olika viljor som vill fram, men gillar varandra ändå och håller ihop eftersom vi hjälps åt på alla produktioner.