Som vi har kämpat. Skrivit manus. Stannat efter skolan. Sytt. Byggt. Ringt runt. Sminkat. Satt ljus. Repat.
Och nu äntligen fick vi visa upp vad vi kämpat för så länge.
En riktigt bra barnteater.
Och det säger inte bara vi och vår regissör – utan publiken också. De söta barnen som hade ögon stora som tefat när vi åkte runt i rymden och hämtade element från olika planeter. De barn som fick kolla en extra föreställning eftersom de blev helt förkrossade när den första var slut.
Vi är alla supernöjda och överens om att det nog inte kunde blivit mycket bättre än såhär.
Vi har vi redan städat bort allt. Som om det aldrig hade funnits en hel rymd i aulan. Ett bombnedslag i bunkern.
Efter varje föreställning så blir man verkligen en erfarenhet rikare. Vi har aldrig använt aulascenen för stora föreställningar förut, men det har vi fått testa på nu. Spökvandringen var ju liksom en helt annan grej. Utomhus med tusen kilo kläder i geggan. Nu i aulan med hundra lampor som steker. Så annorlunda.
Ettorna, dansarna och Johan gjorde ett fantastiskt jobb ute på borggården i både regn och sol. Jag förstår faktiskt inte varför inte fler människor kommer. Missförstå mig inte, det var mycket folk, men det är ju så lite pengar för så mycket. Och alla som kom var supernöjda – ville inte att det skulle ta slut.